Troper i filmer och tv-serier

Det här är briljanta iakttagelser som jag själv har gjort. Det innebär inte att inte andra människor också har gjort dem. Men iakttagelserna är sprungna ur min egen populärkulturella erfarenhet.

Jag vet faktiskt inte riktigt vad trop egentligen betyder i den här kontexten, men jag tycker det är coolt att använda ordet, så därför gör jag det. Oavsett vad ordet syftar på, så handlar den här texten om typiska situationer som ofta återkommer i populärkulturella sammanhang.

Jag läste en gång att om vår kunskap om andra världskriget grundades enbart på filmer, skulle vi tro att kriget utkämpades mellan England och Frankrike på ena sidan och Tyskland på andra sidan. (Jag har tyvärr inte lyckats hitta källan till detta intressanta påstående.)

Och om vår kunskap om amerikanska high schools och universitet grundades enbart på filmer och tv-serier skulle vi tro att man endast studerar engelsk litteratur, helst Shakespeare. Så här går det oftast till: En av studenterna säger något meningsfullt och belysande om ett citat som den karismatiske läraren precis skrivit upp på svarta tavlan (ingen whiteboard eller smartboard här inte). Mitt i den briljanta analysen ringer det ut, vilket läraren är helt oförberedd på, och alla reser sig genast upp och lämnar klassrummet. Ingen lärare i någon amerikansk film vet någonsin när en lektion slutar.

Det finns en annan vanlig scen som jag bland annat sett i Homeland och i The Night Manager samt i många andra filmer och tv-serier. Scenen utspelar sig till exempel i något land i Mellanöstern eller någonstans i Sydostasien. Några namngivna västerlänningar som vi fått följa och lära känna sitter i en bil omgivna av en anonym och rasande folkmassa som skriker och slår på bilen med tillhyggen och gungar på den för att få den att välta. Skeendet skildras ur de västerländska bilpassagerarnas perspektiv. Det är en obehaglig scen, dels för att det måste vara rätt läskigt att sitta i den där bilen, men också för att jag tycker den är rasistisk.

Amerikanska kvinnor som lagar mat, står alltid och rör i en gryta på spisen med en ganska grund träslev (jag har faktiskt en sådan själv). Oftast lagar kvinnan stew eller möjligen spaghetti. När hon själv (eller någon annan) smakar av maten tar de med sleven direkt ut grytan utan att bränna sig. Och det smakar alltid jättegott. Jag upplevde dgr (den grunda träsleven) senast i går kväll i ett avsnitt av den amerikanska tv-serien Big Little Lies.

Här kommer ett skriftligt exempel, hämtat från Agatha Christies värld – the car that backfires.

Person A: ”Oh, was that a shot I heard?”
Person B: ”No, that was probably a car backfiring.”

Vad är ens att backfire?

And while I’m on the subject: I samma typer av detektivromaner händer det ofta att en person inte har alibi för ett mord som inträffat under natten. Hur brukar då personen förklara det? Jo:

”I couldn’t sleep, so I took the car for a spin.”

Jag har haft svårt att sova, men jag har aldrig kommit på tanken att ta en biltur mitt i natten. Men så lever jag ju inte i ett fiktivt verk heller, utan i verkligheten.