Sedan hur många år tillbaka som helst har jag arbetat med Högskoleprovet, mest som granskare, men även som konstruktör. Först granskade jag ORD-provet och konstruerade uppgifter till DTK (Diagram, tabeller och kartor). När MEK (Meningskomplettering) dök upp 2011 började jag även granska det provet (fast vi började självklart göra och granska uppgifter innan 2011) samt ibland också konstruera uppgifter för det provet.

Ibland när man pratar med andra människor om vad man jobbar med får man så roliga frågor. En av de vanligaste frågorna är om jag rättar provet! Nej, det gör jag inte. Men vad granskar jag då? Utan att avslöja alltför mycket om detta hemliga jobb kan jag berätta lite om hur vi jobbar.

Först får man uppgifterna levererade till sig med post eller personlig leverans. Sedan sitter man på den s.k. kammaren (vanligt uttryck i granskningsgruppen) och går igenom uppgifterna. Är det bra och relevanta frågeord? Är det för svårt? Är det för lätt? Är rätt svar bra? Finns det ens ett rätt svar? Finns det fler än ett svarsalternativ som kan vara rätt? Är distraktorerna (de felaktiga svaren) rimliga? När man granskar MEK-uppgifter måste man även fundera på texten som uppgiften utgår från och om den är bra skriven, relevant och begriplig. När man har vridit och vänt på alla uppgifter och även kommit på alternativ till distraktorer man vill byta ut eller har förslag på omformuleringar träffas man så i granskningsgruppen.

Jag har alltså varit ett stående inslag i ORD-provets granskningsgrupp sedan 1995 (helt sjukt) och lyckats nöta ut ett stort antal medgranskare. Det är människor med olika typer av kompetenser, men alla är såklart språk- och ordmänniskor, som journalister, språkkonsulter, språkvetare, litteraturvetare, lärare, kognitionsvetare och översättare.

Vi träffas under (oftast) en halvdag och går igenom alla uppgifter. Det här är, som alla kanske kan förstå, ett av de roligaste jobb man kan ha. Det är lite som att spela Rappakalja, fast man får betalt.